Dop och kalas i Fullösa!

I faderns, sonen och den helige andens namn... 

Tårta!!! 

Stolt kusin och moster! 

Förväntansfullt fiskande... 

Ser man några likheter tro...?

Krocket är kul! 

Albin roar sig med kameran... 

Så har lille Hilmer fått sitt namn. Kan inte vara många som döpts till det, än... Jag tycker att det är ett fint namn på en fin kille, men det tog ett tag att vänja sig om jag ska vara ärlig. 


Vi hade en diskussion på jobbet i våras om kyrkans vara eller icke vara... Jag är absolut för bevarandet av de svenska kyrkorna och kommer att fortsätta vara medlem i svenska kyrkan! Barn ska enligt mig döpas i kyrkan och gifta sig ska man göra i kyrkan. Om man väljer att konfirmera sig så gärna för mig, och jag har gjort det själv. När det kommer till begravning och den biten kan jag inte riktigt uttala mig för det är så hemskt så det spelar nog ingen roll var man är... Med tanke på det så klargör jag väl att jag inte är religiös och tror på ett liv i paradiset, men det är nått visst med kyrkan... Jag tycker också att det är en självklarhet ett ha skolavslutning i kyrkan och vi har ju förmånen att få vara i vackra Undenäs kyrka! 
När jag var liten åkte alltid jag och pappa på julottan i Breviks kyrka, och räknade alla ljus... Ja det var nog det vi gjorde, men det är ett vackert minne och jag tycker jättemycket om Breviks lilla kyrka med alla vackra målningar. Det tillhörde liksom julfirandet... 


Jag gick söndagsskola när jag var liten, främst för att alla andra gjorde det och mormor ville, men jag har aldrig räknat mig som religiös. Ingen kan väl heller påstå att jag lever ett kristet liv, men ändå är det nått visst med kyrkan. Det är en fridfull plats och man/jag känner mig lugn och trygg i miljön.


Alltså bevara våra svenska kyrkor så att vi kan fortsätta vistas i vacker miljö med vackert budskap. Det kan behövas i dagens samhälle! 


Oj det var kanske bloggens djupaste ämne hittills... ;) 


Ha det gott alla!
kram Linda