Stallet!

Idag är ingen rolig dag. Grabbarna har varit här extra i helgen, men ändå saknas dem mer än någonsin nu när de åkt till pappa... Att det är mulet ute och bara 2 dagars semester kvar gör inte saken roligare! :( 
Jag känner för att inta slapparposition och vräka i mig godsaker, men det kan jag ju bara inte göra!  


Jag får försöka trösta mig med att vi har haft en toppenvecka och helg. Vi har ju gjort massor av skoj och fått umgås flera dagar mer än vad det var tänkt. Dessutom kommer grabbarna faktiskt hit en sväng i morrn och på tisdag med, eftersom jag är hemma. Så nu känns det redan bättre! ;) 


I morse var jag och Melvin uppe hos stackars Wilma som fått fång nu igen - stackars hästkrake! En annan går ju upp så fort man tittar på mat, men hon får fång så fort hon kommer ut på grönbete. Hon har fått ha den där hemska munkorgen på sig hela sommaren och ändå drabbas hon. Efter några dagars boxliv och smärtstillande mår hon i alla fall betydligt bättre! 
Det där med hästeri funderar jag en del på - ska jag eller ska jag inte ha fler hästar i mitt liv!? Ja det är ju en ganska avgörande fråga när det gäller boende framför allt just nu. Vill jag skaffa häst igen så bör jag ju bosätta mig på landet med tillgång till någon form av stallbyggnad och hagmark, men ska jag inte så breddas ju möjligheterna avsevärt! 
Nu har jag aldrig varit någon häst/ridfanatiker, men jag har sedan mellanstadiet varit omgiven av hästar mer eller mindre och tycker om att ha dem i närheten. Jag gick i 4:an eller 5:an när jag fick mina första hästar, ett russ - Russy, och en shettis - Nalle och då red man ju jämt! Och trillade av jämt! Russy var makalöst envis och kastade av mig i princip varje gång! 
När jag började läsa till lärare köpte jag Kalle, svenskt varmblod. (Smart att köpa häst när man ska läsa - not!) Hur som helst så var han min följeslagare i många år, innan han var tvungen att somna in akut på grund av ett hål mellan luft- och matstrupen. Usch vad hemskt det var!!! Han var den goaste av de hästar jag haft, alltid pålitlig och lika lugn och stadig i alla lägen. Jag som stressar jämt njöt av våra lugna barbackaturer i skogen. Och det är precis så där jag vill ha det - lugna barbackaturer när man känner för det, rykta och mysa i boxen och bara se hästen där ute i hagen. Kunna gå ut och prata när andan faller på. Jag vill INTE skaffa en vältränad häst som ska ridas slaviskt varje dag och tävlas osv. Och jag vill INTE hyra in mig i nått stall, för det är nog det värsta man kan tänka sig! Finns ingenstans det är sån osämja som i ett stall fullt med olika hästtjejer - NEJ TACK! 
Nä, skulle det mot förmodan bli nån mer häst så ska det vara en gammal pålitlig och grov Nordsvensk, eller liknande, med massor av hovskägg, för det tycker jag är fint! :) 


Oj, vilket långt inlägg det blev, men ni läser ju det ni vill! 


Ha det gott!
kram Linda